Pro gradu

Axel Åhlström (1891-1934) alias Leonard Johanson (1918-1926), en bortglömd medverkare inom finländsk press, politik och kultur.

Axel Åhlström föddes 1891 d.v.s. på det årtionde då den finländska arbetarrörelsen började resa sig. Hans uppväxt skedde i en arbetarfamilj i proletära förhållanden i Gräsviken. Stadsdelen ligger i sydvästra Helsingfors där den sociala misären brukade visa sin sanna gestalt. Den omgivning han bodde i, hans religiösa sinnelag samt beläsenhet ledde till hans val av socialdemokratin, arbetarrörelsen som valt socialismen som sitt program för att bana väg för ett klasslöst samhälle. Efter att börjat sin bana som springpojke vid Finska Kreditföreningen anslöt han sig som en ung kontorist till partiet i 16-års ålder våren 1907. Han blev genast aktiv inom Socialdemokratiska Ungdomsförbundet via den svenskspråkiga Helsingfors Soc.dem. Ungdomsklubb, HSDUK. Under sina första år i klubben blev han övertygad om sin livsuppgift som folkupplysare, och han skrev sig in i Nykarleby seminarium 1911 och utexaminerades som folkskollärare 1915. Under seminarietiden dog hans pappa i en brand på Sandvikens båtvarv.

Efter två årsvikariater anlitades Axel Åhlström av arbetarrörelsen. Den 1 december 1917 övertar han uppgiften som huvudredaktör för tidningen Arbetet i Åbo. Innan detta sker kandiderar han i oktobermånadens val, blir i november utnämnd som en medlem av informationsavdelningen för Arbetarnas Revolutionära Centralråd. Att Axel Åhlström blev huvudredaktör påverkades av hans journalistiska erfarenhet. Han hade tigare redan under seminarietiden tillsammans med den Uleåborg-födde ingenjören Leo Hildén redigerat den finlandssvenska socialdemokratiska ungdomstidskriften Till Storms. Axel Åhlström var också med i den finländska socialdemokratiska delegationen vid Andra Internationalens möte i Stockholm i maj 1917 i egenskap av representant för Ungdomsförbundet tillsammans med Yrjö Sirola som representerade partistyrelsen och K. H. Wiik som representerade lantdagsfraktionen. Axel Åhlström upplevde vårvinterrevolutionen i Åbo och Wiborg, dit det röda Åbo evakuerades i slutet av revolutionen. Ett nummer utav Arbetet lär också ha utkommit där. Efter kapitulationen hamnar han och hans redaktörkamrat den åländske musikläraren Gunnar Mörn tillfångatagna till fånglägret i Wiborg och senare till Ekenäs.

Gunnar Mörn arkebuseras den 6 september i Sveaborg efter att blivit dömd till döden anklagad om det han skrivit i Arbetet. Axel Åhlström drar sina slutsatser av den överhängande dödsdomen. Han flyr från Ekenäs. Han går under jorden under ett falskt namn, Leonard Johanson. Först sommaren 1920 lämnar han sitt gömställe och börjar som redaktionssekreterare på Arbetarbladet där han redan medverkat under sin underjordiska tillvaro. Hans falska identitet fortsätter ända upp till våren 1922 då han som nyvald ordförande för Finlands Svenska Arbetarförbund under det konstituerande styrelsemötet uppträder under sitt riktiga namn. Fram till följande FSA-kongress våren 1926 heter ordföranden officiellt Leonard Johanson. Officiellt övertar Axel Åhlström chefredaktörskapet i december 1925. Han fortsätter på posten ända upp till sin död 1934. Han innehar också poster såsom ordförande för Helsingfors Svenska Arbetarförening och medlem av partistyrelsen, fungerar som stadsfullmäktig i Helsingfors och riksdagsman. Under sin riksdagsmannakarriär är han en uppskattad medlem av kulturutskottet och bl.a. fungerar som främste förespråkare för vapenvägrarnas talan under den s.k. Lappotiden.

Som tidningsman gör han dock sin främsta insats samhället till fromma. Det brukar talas om "Arbetarbladet under Axel Åhlström's tid". Under hans chefredaktörskap blir ABL en uppskattad kulturorgan och en vaken samhällsbevakare. Han uppfattas som en anhängare av Väinö Tanner's linje. Axel Åhlström's påverkan i många människors liv då det gäller det ideologiska valet under 20-talet är inte ringa. Han påverkar bl.a. Elmer Diktonius och K.-A. Fagerholm så att dessa väljer socialdemokratin som sin ideal.

Tyvärr dör han alltför tidigt, år 1934, men han gav onekligen ett bidrag värt uppmärksamhet för arbetarrörelsen och vårt dåvarande, turbulenta samhälle.

Lyhennelmä


Loppujen lopuksi aika harva muistaa Axel Åhlströmin (1891-1934). Niinpä olikin aiheellista koota hänestä henkilökuva. Hänen panoksensa yhteiskunnallisessa toiminnassa oli vahva. Hän toimi Arbetetin ja Arbetarbladetin päätoimittajana, SDP:n puoluehallituksessa sekä kansanedustajana, kaupungivaltuutetuna ja Helsingin ruotsinkielisen työväenyhdistyksen, HSAF:n puheenjohtajana. Sosiaalidemokraattisen perusnäkemyksensä hän omaksui vuosisadan vaihteen yhteiskunnallisten olojen sekä varsinkin lapsuuden- ja nuoruudenympäristössään esiintyneiden sosiaalisten epäkohtien myötä liittyen sosiaalidemokraattiseen liikkeeseen sen nuorisojärjestön kautta 1907. Hän osallistui vuoden 1918 vallankumoukseen ehkä radikaaleimman sanomalehden päätoimittajana. Åhlström joutui Tammisaareen, josta hän pakeni joutuen pysyttelemään parisen vuotta maan alla ja esiintymään väärällä nimellä useita vuosia. Hän kuitenkin omaksui maltillisen sosialismin, ja häntä pidettiinkin Väinö Tannerin linjan miehenä. Hänellä oli maltillistava vaikutus muihin työväenliikkeen ihmisiin, mm. Elmer Diktoniukseen. Åhlströmin vaikutus myös läheiseen työtoveriinsa K.-A. Fagerholmiin on nähtävissä viimeksi mainitun muistelmissa. Axel Åhlströmin poistuminen suhteellisen nuorella iällä oli tuolloin suuri menetys sosiaalidemokratialle. Kuolinsyynä oli munuaissairaus, johon hän sairastui todennäköisesti vuonna 1918 vankileirillä.

Mika Naarala, Helsingfors.

Artikeln baserar sig i pro gradu -arbetet Axel Åhlström (1891-1934) alias Leonard Johanson (1918-1926), en bortglömd medverkare inom finländsk press, politik och kultur. Svenska Handelshögskolan i Helsingfors, institutionen för ekonomisk politologi, 2001.

K.-A. Fagerholm och Axel Åhlström på Arbetarbladets redaktion i mitten av 1920-talet.TA.